Då jag väntat och väntat på mobilappen som skulle komma i Oktober 2011, men inte sett skymten av någon har jag nu efetr att ha mailat bloggplatsen.se och inte fått något svar bestämt mig för att byta bloggsida.

Jag kommer från och med nu blogga från http://klickotrick.wordpress.com/. Jag kommer även att uppdatera den nya bloggen väldigt mycket oftare då jag lätt kan använda min mobil till just det, vart jag än befinner mig.

Vi syns på nya bloggen!!!

Kraaaaaaam!!!

Väntar fortfarande på den där utlovade mobilappen för oss bloggare på bloggplatse som skulle komma i oktoser.. *hyser med fingern* Kommer bli SÅÅ mycket lättare för mig att uppdatera bloggen när jag slipper gå in på min dator (som jag typ aldrig använder) för att göra det..

Har idag tränat lite slalom och apport med tricz och sen var vi på träningsgruppstillfället men det gick inge vidare.. Tricce var trött och seg och jag likaså.. Tror mig vara oövervinnerlig nu när kroppen äntligen tål att röra på sig lite mer. Så ibland får jag ta smällarna när den säger åt mig att jag bör skärpa mig och tänka på min stackars kropp lite med.. :)

Fick ett mail ideg från vår ordförande på klubben.. Hon tyckte jag skulle skriva någon intressant "artikel" om nåt.. Tanken var nog agility eller klickerträning men jag beslutade mig för att skriva om något mer upproriskt än så.. Jag är absolut ingen forskare och ingen författare heller så visst har det sina brister, men jag tycker det är på tiden att nån höjer rösten om det här.. Om den kommer med eler inte i Skara BK´s tidning återstår att se, men ni kan läsa den här under iaf.. :)

Att älska en hund

-några rader från en upprörd instruktör-

                             Jag fick tidigare idag frågan om att skriva några rader om i princip vad som helst för Skara brukshundklubbs tidning. Mina tankar gick från agility till lydnad och till klickerträning. Slutligen bestämde jag mig att jag ville ta chansen att få skriva om något som gnager mig nästan varje gång jag besöker en brukshundklubb, vilken brukshundklubb som helst tyvärr.

Några av er läsate kommer förmodligen inta alls hålla med mig i mina åsikter, men kom ihåg, detta är MINA åsikter. Inte SBK´s, inte Skara BK´s, inte SKK´s och inte andra instruktörers. Detta är mitt sätt att nå ut till er där ute med något som jag själv anser är en mycket viktig fråga.

Det jag vill skriva om är vår relation till vår hund och hur många, därbland även instruktörer, som har en väldigt förlegad inställning till vad vi kallar hundträning. Oavsett om det handlar om vardagslydnad, tävlingslydnad, agility, skydd eller andra inriktningar så ser jag ofta att människor uttrycker hot av olika slag och olika grader mot sina hundar i sin träning. Varför??

Många anser att deras hund "behöver" riktiga "regler" och bryter man dom så får man en liten knuff eller en hotfull matte/husse som stirrar ner en. Andra tycker att dom inte vill att deras hundar ska jobba för "godis" utan för föraren.  Några tycker att man ju självklart måste visa sin hund att den är lägst i flocken och som skyller alla tabbar hunden gör på att den vill "klättra på rangstegen". Vissa har bara så lite förtroende för sina hundar att dom helt enkelt anser att positiv förstärkning inte biter på just deras individ.

Därför vill jag nu ta tillfället i akt och berätta hur det faktiskt ligger till enligt dagens forskning.

Att det skulle finnas en rangordning där hundarna enbart får hacka på den som står dom under i rang existerar inte. Att det dessutom skulle vara så att individerna i våra hundflockar skulle kämpa om att klättra på rangstegen är heller inte sant. Mannen som ligger bakom hela "rangordningsteorin" har även han gått ut med att det inte ligger någon som helst sanning i det. Det är baserat på gårdagens forskning och överbevisat av dagens forskning. Dessutom är det hägnande vargar som gårdagens forskningar har gjorts på, en vild vargflock påvisar inte alls samma struktur i flocken. I ett hägn "tvingar" man ihop vargar från olika "familjer", i en vild flock är alla besläktade och därmed lik våra egna "människoflockar" som vi kallar familjer. Alla har sitt arbete i en vargflock, precis som i en familj. Någon är kanske en duktig jägare, någon är duktig på att hitta på lekar, någon är trygg och lugn och någon är busig och duktig med valpar. Detta liknar även våra hundars sätt att att förhålla sig i sina "familjer" med oss människor idag.

Sen måste vi även komma ihåg att våra domesticerade hundar idag inte är vargar, även om dom kommer därifrån. Det är nästan som att jämföra oss själva med aporna, och det vill vi ju gärna inte göra då vi anser oss ha kommit en bra it sen dess och utvecklats till vår egen art.

Att se frustrerade förare rycka i kopplet, skrika på sin hund eller dra tag i dom är aldrig roligt. Inte för hunden, inte för föraren och inte för dom som ser på. Hur kommer det sig då att så många gör det? Jo, för att dom blir frustrerade när hunden inte förstår.

Om du tar en liten stund att fundera på varför just du älskar hundar och varför du envisas med att träna hund trots frustrationen så tror jag att vi alla i slutändan kommer till samma svar. Vissa vill bara ha en trevlig sällskapshund, andra vill nå SM i lydnad och vissa vill ta championat i sin gren. Men om det var det enda, om det var enbart för att nå dit vi ville med hunden, hade vi verkligen kämpat så då?? Nej.. Vi tränar hund av en enda orsak och har satt våra "SM-mål" därefter - vi tycker det är ROLIGT!!! Så VARFÖR gör vi vår träning tråkig för både oss och hundarna genom att skapa denna frustration som leder till så mycket trissta saker?

Traditionella träningsmetoder bygger på negativ förstärkning. Det betyder att beteendet förstärks genom att något obehagligt upphör. Under inlärning med dessa metoder ger man först kommandot, lockar eller tvingar hunden och får därefter beteendet vi var ute efter. Hunden lär sig snart att spelets regler sägar att frånvaron från de responser som betyder "fel" från förarens sida automatiskt blir "rätt".

Jobbar man med belöningsbaserad träning skapar man andra regler. Istället för att plocka bort ett obehag när vi får det beteende vi vill ha så väljer vi att förstärka det, vi belönar beteendet vi vill ha. Belönar jag tex "sitt" tillräckligt många gånger kommer jag att ha förstärkt beteendet, hunden har lärt sig att det lönar sig att sätta baken i marken och kommer att bjuda på detta beteende oftare. Detta leder i sin tur till att min hund i längden kommer att älska att jobba med mig.

Men det där med godbitarna då?? Att vissa inte vill att deras hundar ska arbeta för belöningarna utan för föraren?? Jag är ledsen att behöva vara den som säger det men i traditionell träning jobbar hunden inte heller för sin förare utan för att undvika obehag.

Vi kan jämföra det med att vi har våra arbeten, hur gärna våra chefer än vill föreställa sig att vi glatt hade jobbat enbart för att vara trogen företaget så vet vi att hade vi inte fått betalt hade vi inte satt vår fot där. Det samma gäller hunden. Men om vi lär hunden att det är roligt att träna och att den aldrig kan förlora något, bara vinna om den anstränger sig och våra kriterier är rimliga. Då får vi snart en hund som kan ge så mycket mer för mindre belöningar och som ser hela träningspasset som en enda stor rolig belöning.

Jag brukar alltid säga att jag har hellre ett roligt, givande jobb där jag får mindre betalt än ett välbetalt jobb där jag vantrivs. Dvs, trivs jag och har roligt på mitt jobb så är det en belöning i sig, vantrivs jag däremot så vill jag inte till jobbet hur välbetalt det än är.

Att man inte kan ta med klickern in på tävlingsplanen då? Det kan du inte med koppelryck och andra hjälper heller. Tyvärr kommer vi aldrig komma ifrån att vi behöver använda oss av hjälper i vår träning som vi behöver arbeta bort innan tävling, dock kan vi välja hjälper som är lättare att arbeta bort än andra.

Jag hoppas att SBK snart startar upp en "uppdateringsutbildning" för alla instruktörer med lämpliga mellanrum där man får lära sig nya saker och diskutera och ta del av nya metoder och forskningsresultat. SBK är den största organisationen vi har för att utbilda nya hundägare och se till att vi får ett trevligt hundsverige. Det är vårat ansvar att ta del av allt nytt och ge dessa nya "hundtokar" ett humant, trevligt och glatt sett att se på sina hundar. Det ska vara KUL att jobba med hunden, och om vi hade varit mer nogranna med vad och hur vi väljer att lära våra nya hundägare och egna hundar saker så hade vi kommit mycket längre i vår syn på hundträning idag.

Jag vill att nya hundägare ska komma till sveriges brukshundklubbar och bli överförtjusta i hur roligt det ser ut som vi har med våra hundar. Inte få se koppelryck, "fy" och "NEJ".

Att aga barn i hem och skola är sen länge förbjudet, hur kommer det sig att vi med våra hundar då tycker att det är ok?? Det enda det ger är att våra älskade djur inte vågar försöka göra rätt för att dom är rädda att göra fel, det vinner ingen av oss på.

Sätt ett bra exempel för resten av hundsverige, välj att jobba med positiva metoder!!!!

/Angelica Prytz        2011-11-10

Så.. På tiden att uppdatera.. Förstår inte hur jag kan vara så kass på det.. :S

Det har hänt mycket sen sist.. Ska försöka nämna det mesta men jag kommer inte skriva så mycket om något av det..

Jag blev inbjuden att instruera agility för ett läger för R+ hundskola från skåne. Lägret var utanför Jönköping och jag och Tricz åkte dit på fredag förmiddag. Helgen bjöd på massa roligt.. Trevliga människor, duktiga instruktörer, god mat och en himla massa hundar. Extra roligt var det då alla på lägret jobbade positivt med sina hundar och stämmningen var underbar.

Tricz har varit inne i en väldigt jobbig period som givetvis krockade med lägret men titt som tätt överaskade han med att bete sig helt superbt. Han blev väldigt glad i Michaela Neiglicks borderterrier Rut. Många av er har säkert sett henne på youtube och på freestyleplanen när det vankas tävling. Väldigt duktig och väldigt trevlig tjej.

Tack Rasmus för att jag fick vara med och tack alla deltagande för en superbra helg. Trots värk och stelhet så kände jag mig friskare än på väldigt länge. :)

Mit emellan all stress av resor och måsten så fick jag träffa min underbara, vackra bästa vän My som kom och hälsade på hemma. Hon bor numer med sambo och hundflock i england. Jag har saknat henne enormt och det var helt underbart att ha henne hemma litegrann. dessutom fick vi mycket kvalitetstid tillsammans och det var länge sen sist sp MYCKET, mycket uppskattat. Älskar dig gumman, tack för att du alltid finns där för mig!!!

Ett par dagar efter lägret var det dags att för första gången sätta sig på ett plan och uppleva första semestern utomlands.

Diva var hos min väninna Marleen och hennes kombo, Acce var hos mamma, Wilse hos pappa givetvis, Lilo hos Lukas mamma och Tricz hos uppfödaren.

Det bar iväg till göteborg och jag var riktigt nervös för flygningen då det var första gången. Väl på planet insåg jag att det var helt fantastiskt att flyga!!!! Det MÅSTE jag göra om!!! :)

Väl på Karpathos var det 30-35 grader och hur fint som helst.. Jag blev otroligt tagen av alla bygnader och den fina naturen.. Det gick hundar överallt med halsband på sig men utan ägare. Helt otroligt vad trygga hundarna verkar när dom lever så. Ser man i Sverige så ryker hundarna ihop, är nervösa och osäkra. Där såg vi inte ett enda slagsmål och alla hundarna verkade trevliga och mycket väl medvetna om sina och de andras signaler. Helt fashinerande!!!!

Mest nyfiken var jag på om det skulle göra någon skillnad på min kropp med värk och allt i värmen. Första två dagarna var det ingen skillnad alls men tredje dagen började den mjukna lite och även fast jag fortafarande hade värk var jag inte lika stel och blev betydligt rörligare. Svärmor Ancie fick fira sin 50årsdag i det varma vädret och min sambos systerdotter fick fira sin ag där med.. Tack svärmor Ancie som bjöd oss!!!           Väl hemma igen åkte jag och hämtade hundar.. Acce hade dragit på sig extrem hosta så det blev veterinäen där. Han var lite svullen i luftvägarna så nu går han på mediciner och är betydligt bättre. Tricz blev eld och lågor när jag kom för att hämta honom och har varit helt fantastisk sen dess (mestadels av tiden iaf ;p). Jag passade på att snylta lite valppussar när vi väl var där. Finna en jättetrevlig hane kvar om någon är intresserad.. ;) Han är otroligt snygg, framåt, modig och nyfiken..

              Efter att vi kommit hem la jag om Tricz rutiner runt träningen och han har förvånat mig med mycket. tror han håller på att mogna till lite, även om det rent shapingmässigt är LÅÅÅÅÅÅÅNGT kvar.. :p

Vi passade på att åka och träffa Mickan helgen efter hemkomst då hon och ett par vänner till henne var och tävlade freestyle i tidaholm. Jättekul att träffas igen och Tricz och Lilo skötte sig mestadels fint. :)

Nu har jag varit sjuk ett par dagar.. Misstänker att det är nån influensa. Jag hoppas jag blir bättre snart så jag kan hinna med alla måsten innan Lukas kommer hem på måndag.

Jag önskar att jag kunde vara lite duktigare på att uppdateraiaf träningen med Tricz här inne men min dator är så seg att jag drar mig för att sätta mig så länge jag inte har all tid i världen.

Nu måste jag avrunda.. Hörs förhoppningsvis snart igen!!!

Dagen har spenderats i ldkp med sambo och valparna. Vi tog en sväng till stranden och Lilo och Tricz har badat.. Vi trodde Lilo skulle vara feg och bara skälla på vattnet och att tricz rätt snbbt skulle våga sig ut i det svalkande.. Men shi fick vi..

Lilo sprang efetr pinnar i vattnet och stojjade och busade och Tricz gick så det nådda megen, sen tog han pinnarna Lilo hämtade ur munnen på han istället.. Haha.. Smarta lilla pudel.. <3 "varför ska jag bege mig dit ut när Lilo ändå hämtar dom åt mig".. :)

Om en timme ska jag o babe på bio.. Ska se den där filmer med jim carey och pingvinerna.. Hihi.. Myyyyyyysigt att göra sånt med min babe.. :)

I kväll blir det film (antar jag) och chips och jag håller tummarna för att få somna i soffan på mitt hjärtas arm.. <3

Blev inga bilder från badet tyvärr, så ni får nöja er med en bild sen visiten hos Mona, Tricz uppfödare. :)

Det är Tricz och hans halvbror.. <3

..det är hur jag har känt mig idag.. trött, less, oengagerad, onyttig och allmänt låg..

Mycket tankar har idag gått till Tricz och träningen, omläggningen av träning och kämpandet med engagemanget från hans sida som inte har funkat så bra alls det sista..

Vi tränar nu bara var tredje dag ett tag framöver och olika saker dom få passen som blir.. Efter att ha surmulnat hela dagen och inte känt för någonting alls så beslöt jag mig för att skärpa till mig och iaf göra nåt.. Tricz träning lär juh inte gå framåt om jag inte tränar alls liksom..

Så, efter att lilleman (och alla andra hundar också) sovit en stund tog jag utkillen på en snabbkisserunda i regnet, när vi kom in tog det några minuter sen började han bli lite småbusig med Lilo och min hundtränar-hjärna skrek "NUUUUUUU!!!!"..

Jag tog tag i det, delade lite korv i 20 bitar, tog min klicker, "pallen" till bakdelsövningar och lilleman och stängde in oss i köket.

Vi startade träningen av ingångar (detta kan han men engagemanget och positionen har inte varit super).

Men HALLÅÅÅÅÅ!!!! Första korta passt, 4 repetitioner, SUPERBT!!! Lite lek, 3 repetitioner, SNABBT OCH PRECIST (stavning???)!!!, lek igen, 2 repetitioner, FORTFARANDE JÄTTEFINT!!!, massa, massa lek och avslut.. :)

Om han bara visste hur glad han gör mig när jag ser litljus i vår träning..

Så, nu har jag tänkt ännu mer (för ovanlighetens skull ;p) och insett att jag juh faktiskt förväntar mig att det inte ska fungera när vi tränar!! Jag suger åt mig för mycket och lever på att jag bara tragglar och inget fungerar även fast jag anstränger mig och analyserar och lägger om min träning.. Men varför gör jag inte det dom passen som går bra??  Vi har juh faktiskt en del bra, och faktiskt i mina ögon riktigt bra pass, och när dom kommer så mår jag juh helt suveränt, VARFÖR tragglas inte dom i repeat i mitt huvud?? Jag har juh faktiskt kommit framåt i mitt omläggande av planering, kriterier och belöningsvärde m.m Det fungerar juh sakta men säkert.. Ska det vara så svårt att foksera på och leva av glädjen att det går åt rätt håll?? För det gör det juh, kanske inte så snabbt som jag hade velat men.. Haha.. Varför ha så brottom?? :)

Nu nu ska jag försöka skärpa mig.. :) Fokusera på dom bra delarna, givetvis fortfarande analysera mina pass och mig själv som tränare, men vara tacksam för det som faktiskt fungerar.. För många saker gör juh faktiskt det, även om det kanske inte alltid e delen med "momentträning" och nyinlärning.

Tricz är en fantastisk hund!! (För er få som inte fattat att jag faktiskt tycker det om honom ;p)

Han är fruktansvärt miljösäker, glad, han går ihop med alla hundar, har inga rädslor, inte överdrivet glad i människor men gillar dom fortfarande. Han älskar att kampa och leka och han har ett undbart tydligt kroppsspråk. Han är lätt att ha med sig överallt, han lätt att hantera, frisk och kry, och han älskar sin matte.. ;p Hihi..

Jag kunde inte bett om en bättre hund!! :)

Visst är det jobbigt ibland, men vi jobbar på det och som sagt, det går juh faktiskt framåt!!!! :)

Igår fick jag ett tokryck och bestämde mig för att min nröda kalufs hade gjort sitt och jag var trött på att färga håret.. Back to blonde?? Hade jag hoppats på jag (även fast jag juh givetvis visste att det e bland det svåraste som finns).. Men , men.. Blond kan juh alla räkna ut att det blev jag juh givetvis inte.. Två blekningar (6-8 steg på varje) och tre toningar senare är mitt hår nu tuggummi.. Haha..

Det går av, går knappt att dra fingrarna igenom varken blött eller torrt och går nästan inte ens torka med fönen.. :S Jag vet, jag ska klippa av det men jag orkade bara ta det värsta igår.. :) Fick en super-dunder-mega-kur till håret idag av Tricz uppfödare så jag ska låta den sitta i över natten så kan man juh hoppas på att man kan undvara nån enstaka cm.. hihi..

Min mor kommer att bli överlycklig nu då jag av en olyckshändelse fick typ samma färg på håret i 8:e (tror jag) klass. Hon tjatar och tjatar om den där "fina hårfärgen som du hade då ia, den borde du ha igen.. Du var så fiiiiin..".. Jaja, mamma.. Hihi..

Nu e den här, åter igen som för typ 13 år sen, av en olyckshändelse.. :)

Idag då.. Jo, idag har jag och Tricz varit i upphärad och hälsat på Tricz "urmoder".. ;p Med andra ord hans uppfödare.. Som vanligt blev lilleman eld och lågor och idag har han sprungit i princis nonstop hela dagen medans vi har gassat i solen, slappat i gräset, fikat, ätit glass, ätit mat och tjötat skit.. :) Mona klippte hans tassar och tog lite i ansiktet men det var allt "tråk" som han behövde stå ut med idag.. :)

  "Åhh!!! Vi e framme matte!!! Släpp uuuuuuuut miiiiiig!!!!!" :)   Pudelparadiset.. ;p   "nyfiken som en pudel...???"   "Tjohoooooooo!!!!!" Tror att han gör ett tappert försök att slå knut på sina ben.. haha.. Ser ut som han e på god väg iaf.. :)

I morgon ska vi försöka ta tag i träningen igen.. Det e svårt att hålla sig till var tredje dag men jag ska klara ett litet tag iaf så jag kan få upp "suget" på han..

Kram på er!!!

Som ni vet har jag haft en del bekymmer med motivationen vid inlärning med Tricz. Jag har analyserat, ändrat, provat och pulat med allt för att komma fram till vilka ändringar som behövs och hur jag ska kunna öka hans motivation för bland annat nyinlärningen.

Det jag har gjort nu, nyligen, är att jag har använt mig av hans "svartsjuka" när jag tränar med dom andra hundarna, jag har minskat hans morgongiva av foder och istället ökat hans kvällsgiva, detta har vid sidan av det det var tänkt för ökat hans matintresse och han äter nu riktigt ordentligt både morgon och kväll :) (han har juh ätit ordentligt innan med men inte alltid så bra som jag velat, inga problem att lämna maten och kolla lite annat under tiden). Jag har använt mig mycket av jakten i hans belöningar och kört kortkortkorta pass med träningen. Han har inte fått träna alls nu ett par dagar för att få lite mer sug efter belöningarna och det ha fungerat bra.

Jag kollade idag och jag får på en gång sämre effektivitet på beteendena om jag använder mig av belöningsplaceringar så jag får fortsätta traggla jakten vid belöningarna (även godbitsbelöningarna) ett tag till för att sedan sakta men säkert plocka bort jaktbelöningen en gång per pass och belöningsplacera där istället. Sedan sakta utöka gångerna jag använder mig av belöningar utan jakt till två per pass osv.

Idag körde jag ett pass med nostarget i handflatan. Detta har vi tragglat sen han kom hem och från början ville han inte ens nudda utan bara "peka" nära handen. det tog lång tid men till slut fick jag ett uttande men ett väldigt dålgit sådant. Sen dess har duttarna varit dåliga, tyvärr, men för ca 1 vecka sen körde vi ett krt pass där jag använde mig av klicker, jakt, kamp och apportering istället (han älskar juh att apportera så länge det är inomhus). Vanligtvis använder jag mig inte av klicker vid inlärningen av nosduttar i hand för jag anser att beteendet är ättare att utveckla till duttanDE istället för bara dutt, senare i träningen om man belöningsplacerat bra från början. Dessutom är det väldigt krångligt att både få fram ny godbit, klicka och belöna med samma hand, den andra är juh upptagen som target.

Hur som haver så fick jag EN bra nosdutt det passet, sen dess har vi inte tränat det alls. Idag körde jag som sagt första passet på ett par dagar och mer betydelsefullt, första passet sen jag ändrat saker och lagt upp en ny plan för inlärningen. Och se där!!! Se på maken!!! Jag fick flera helt suveräna duttar!!! Mitt kriterie för en bra dutt är att jag vill att den ska vara så hård att nosen rynkar sig. Och idag var Tricz duttar så bra att han såg ut som en fralla när han utförde sitt beteende.. :D UUUUUUUNDERBART!!! Det här var verkligen vad jag behövde!!! Min lilla gull-puddling!!! Om han bara visste hur lycklig han gör mig.. <3

Diva och Acce har med fått varsitt pass idag.. Tränade nosduttar med Acce (han har haft väldiga problem med tänderna förr så han har varit väldigt försiktig med området runt munnen vilket har resulterat i dåliga nosduttar, vilket jag har accepterat där). Han e juh kines och vi vet vä alla vad dom har för tandstatus, sen hade han infektioner i munnen när han kom till mig som han förmodligen gått med länge så även när alla vart åtgärdat så var han väldigt försiktig. Han var iaf lika övertänd som vanligt.. hihi..

Diva tränade jag tasstarget med, väldigt simpelt för hon var så glad och taggad idag och hon har alltid haft svårt att tänka själv (resultatet av en dålig tränare förr, jag alltså, tur att man utvecklar sig.. ;p).

Timmy körde med lilo en sväng med, liggande backanden mest.

Så, summan av kardemumman, det är svårt att träna hund, framför allt att byta rasinriktning så fullständigt som jag har gjort. Inte bara en ny individ utan även en helt annorlunda typ av ras. MEN, en bra tränare analyserar, planerar och lägger om sin träning för att den ska fungera och vips, så står man där och får det efterlängtade lilla framsteget.

Vi kommer säkert ha många andra motgångar som jag kommer slita mitt hår över i framtiden men just nu, precis i denna stund, så känns det som om vi kan komma hur långt som helst ihop, bara vi lär oss av varandra, vill utvecklas och samarbetar.. :)

Så här galen av lycka känner jag mig just nu.. XD *asg*

..må bra, slippa ha ont, träna mina hundar med framsteg, ha massa pengar, jobba, känna mig uppskattad, vara lycklig, känna mig älskad, slippa ha ont, kramas varje dag, utbilda mig, starta eget, slippa lägga all min energi på tråkiga måsten, flytta till ett större hus, ha min egen agilityplan, gärna också en inomhushall ( ;p ), kunna träffa min familj oftare, våga ta konflikter, kunna ut och springa och gå riktiga långpromenader, ha massa energi, få hem min älskade Wilselott, höra från min älskade att han älskar mig och uppskattar mig, känna mig tacksam varje dag, tävla, gå massa kurser, köpa en bättre dator, träffa nya människor med samma intresse, fly, att det ska komma en dundermedicin mot fibromyalgi, stötta och finnas där för min svärmor, få känna närhet varje dag, kunna se framåtoch planera, bygga egna agilityhinder, bli glatt överraskad, tas med storm, gå ner alla kilon jag har gått upp, träna, att mina hundar ska ara friska och lyckliga, göra min älskade lycklig, visa min familj hur mycket dom betyder för mig och kunna ge tillbaka för allt dom gjort för mig, orka läsa hundra böcker, slippa besiktiga min bil, åka till malmö, ha en hemhjälp, bli brun i solen, ha fler aktiva agilityinstruktörer i vår sektor, få bekräftelse..

Man vill så mycket men får och kan så lite.. Sorgligt.. :(

Jag vill bara vara lycklig.. Och det som gör mig glad är mina hundar.. hade jag inte haft dom som lyfter min vardag och hjälper mig stå ut vet jag inte vad jag hade gjort.. Tack älskade vaffarna mina!!! Ni är mitt allt!!!

<3 <3 <3 <3 <3